Kata i praktiken


Kator har, man får förmoda med en hel del medvetenhet, ofta utformats så att man samtidigt som man tränar för systemet viktiga motoriska färdigheter inte utan vidare förstår hur de ska användas rent praktiskt.

I wadon är tanken att en kata kan tränas på fyra sätt (man fortsätter träna kontinuerligt på alla, oavsett bälte):

  • Solo: Katan rätt upp och ner, precis som den här.
  • Kaisetsu: Katan precis som den är, men man tar hjälp av någon som t ex kan hålla mitsar att göra rörelserna mot, så att förståelsen för t ex kraftgenerering och balans blir tydligare.
  • Ohyo: Först här börjar man titta på praktiska tillämpningar. I ohyo håller man sig till tillämpningar som följer katans principer, men som samtidigt ligger så nära katans rörelser som möjlighet.
  • Henka: Variationer på ohyo, där tanken är att man ska tillämpa principer och tänk från ohyo-delen, men mer fritt.

Andra stilar kan ha andra metoder. I brittiska World Combat Association har man ett liknande system, men man hoppar över kaisetsu och lägger sen på en sparring-del på slutet. Finns att läsa om här.

För att kunna tillämpa ohyo-och henka-delarna så behöver man veta en hel del om katans ”språk”. Chobun Miyagi, grundare stilen goju ryu, har gjort en ”regel-uppsättning” som kan vara bra att ha med sig. Det är ingen exakt sanning, men är samtidigt väldigt hjälpfullt om man vill förstå hur en kata i alla fall ursprungligen varit tänkt att tolkas:

Ytterligare några saker som kan vara bra att ha med sig är:

  • ”Katan är ett linjärt sätt att dokumentera ett olinjärt system”. D v s, bara för att två tekniker kommer efter varandra i katan, så behöver inte det betyda att man måste använda dem i den sekvensen tillämpat. Ibland kanske katan visar ”A”, och sen tre alternativa uppföljningar ”B”, ”C”, ”D”, så att en tänkta sekvenser blir A-D, A-C o s v. Man kan också tänka på katan som ett alfabet, där varje tekniker är ett tecken i alfabetet. Hur de sen ska sättas ihop är väldigt fritt.
  • Ofta göra man två eller flera tekniker samtidigt i katan. Det betyder sällan att de ska göras samtidigt i en tillämpning. Tvärtom, prova och se vad som händer om de görs i sekvens, eller att man struntar i en eller flera av dem.
  • Samtidigt som ställningarna i katan inte är där enbart för att göra solo-formen vacker, så är de inte heller nödvändigtvis tänkta att vara enda alternativet för att göra tekniken.

Lämna ett svar